Förseningsavgift
Skatteverket kan ta ut förseningsavgift om den som ska lämna inkomstdeklaration inte har gjort det i rätt tid. För aktiebolag och ekonomiska föreningar uppgår förseningsavgiften till 6 250 kr. Skatteverket kan påför en, två eller tre förseningsavgifter för samma inkomstdeklaration som inte är lämnad i rätt tid. Storleken på den andra och tredje avgiften är densamma som den första avgiften.
Den andra avgiften påförs efter tre månader och den tredje efter fem månaders försening.
Om det är oskäligt att ta ut en förseningsavgift med ett fullt belopp ska Skatteverket befria, helt eller delvis, från förseningsavgiften.
Bakgrund
Skatteverket beslutade i det aktuella målet att ta ut förseningsavgift om 6 250 kr av Bolaget på grund av sent inlämnad inkomstdeklaration.
Bolaget överklagade Skatteverkets beslut och yrkade att förseningsavgiften skulle sättas ned. Den redovisningskonsult som Bolaget anlitat hade misstagit sig beträffande tidpunkten för deklarationens inlämnande. Då Skatteverkets föreläggande kom Bolaget till handa var deklarationen redan inlämnad. Det visade att konsulten inte agerat på grund av föreläggandet, framhöll Bolaget.
Bolaget var ett vilande aktiebolag som inte var registrerat för moms. Det förelåg därför, enligt Bolaget, ingen risk för skatteundandragande. Enligt Bolagets uppfattning var det därför oskäligt att ta ut så hög avgift på grund av det kortvariga dröjsmålet.
Förvaltningsrätten
Förvaltningsrätten konstaterade att ändamålet med den aktuella förseningsavgiften är att säkerställa att deklarationer lämna in i tid och att Skatteverket inte får onödiga kostnader och dröjsmål. Det är också bolagets ansvar att känna till när en deklaration ska lämnas och också lämna in den i rätt tid. Det som bolaget anfört om att det var en konsult som misstog sig fråntar inte bolaget ansvaret att se till att deklarationen lämnas in i tid.
Mot bakgrund av syftet med förseningsavgifter ansåg förvaltningsrätten att det saknades anledning att besluta om hel eller delvis befrielse från avgiften på grund av de omständigheter som Bolaget framhållit i målet.
Då förvaltningsrätten inte ansåg att det var oskäligt att ta ut förseningsavgift med fullt belopp, avslogs Bolagets överklagande.
Kammarrätten
Bolaget överklagade förvaltningsrättens dom. Kammarrätten i Sundsvall instämde i förvaltningsrättens bedömning och avslog överklagandet.
Kammarrätten i Sundsvall, dom 2019-01-11, mål nr 2613-18
F-skatt
När ersättning för arbete betalas till en juridisk person som inte är godkänd för F-skatt ska uppdragsgivaren göra ett skatteavdrag på 30 procent. Sådant skatteavdrag behöver inte göras om den juridiska personen har ett godkännande för F-skatt när ersättningen för arbetet bestäms eller när ersättningen betalas ut.
Godkännandeför F-skatt
En enkel ansökan är i de flesta fall tillräcklig för att Skatteverket ska utfärda ett godkännande för F-skatt till den som uppger sig bedriva eller ha för avsikt att bedriva näringsverksamhet.
Godkännandet kan återkallas om den juridiska personen till exempel inte deklarerar eller betalar sina skatter.
Ingen verksamhet
Skatteverket har tidigare i ett allmänt råd om godkännande för F-skatt, angett att ett så kallat lagerbolag inte kan anses bedriva eller ha för avsikt att bedriva näringsverksamhet. Först när bolaget upphör att vara ett lagerbolag kan fråga om godkännande för F-skatt aktualiseras. Ett bolag som inte kommit i gång med sin verksamhet eller som upphört att bedriva verksamhet kan enligt Skatteverkets uppfattning jämställas med ett lagerbolag i så motto att det inte bedriver eller har för avsikt att bedriva näringsverksamhet vid bedömningen av godkännande för F-skatt.
För att den juridiska personen ska ha rätt att behålla sitt godkännande för F-skatt krävs således, enligt Skatteverkets uppfattning, att den juridiska personen bedriver rörelse det vill säga någon form av verksamhet eller aktivitet. En juridisk person som upphör att bedriva verksamhet utan att den juridiska personen upplösts ska normalt inte vara godkänd för F-skatt.
Skatteverket ger tre exempel på när en återkallelse av en juridisk persons godkännande för F-skatt kan övervägas med motiveringen att näringsverksamhet varken bedrivs eller kommer att bedrivas.
Skatteverket framhåller i sitt ställningstagande att ett återkallande av den juridiska personens godkännande för F-skatt med motiveringen att näringsverksamhet inte längre bedrivs, innebär inte att reglerna i övrigt påverkas vad gäller den juridiska personens beskattning.
Skatteverkets ställningstagande 2019-02-14
En enskild näringsidkare som har intäkt av skogsbruk får under vissa förutsättningar göra avdrag för belopp som sätts in på ett skogskonto. I gengäld är uttag från skogskontot skattepliktiga. Syftet med reglerna om skogskonton är att möjliggöra en fördelning av beskattningen av intäkterna över flera år.
Om medel på ett skogskonto överlåts till annan gäller som huvudregel att medlen ska tas upp till beskattning hos överlåtaren. När skogsbruk går över till en närstående genom arv, testamente eller bodelning finns dock möjlighet för den närstående att ta över medlen utan att beskattning sker. Medlen kommer då i stället att beskattas hos den närstående när han eller hon tar ut dem från kontot.
Robert avled i oktober 2015. Han ägde en fastighet med skogsmark och hade också medel på ett skogskonto. Eftersom Roberts maka var ensam dödsbodelägare ansågs boet skiftat i och med att bouppteckningen registrerades i mars 2016. Vid den tidpunkten övertog hon därmed såväl fastigheten som medlen på skogskontot.
Skatteverket beslutade att beskatta dödsboet för de skogskontomedel som fördes över till makan. Som skäl för beslutet angavs att eftersom ett dödsbo inte kan ha några närstående saknas möjlighet att föra över skogskontomedel utan beskattning om skiftet av dödsboet sker efter utgången av dödsåret.
Högsta förvaltningsdomstolen, HFD, som kom att pröva målet, konstaterade att den tolkning som Skatteverket förespråkar saknar stöd såväl i lagens ordalydelse som i förarbetena till aktuell bestämmelse. Några materiella skäl som skulle kunna motivera att tillämpningen av bestämmelsen villkoras av att dödsboet skiftas under arvlåtarens dödsår finns vidare inte, skriver HFD i sin dom. Tvärtom talar syftet med bestämmelsen, det vill säga att underlätta generationsskiften, med styrka för att det saknas anledning att upprätthålla ett sådant villkor.
HFD fann mot denna bakgrund att Skatteverkets uppfattning saknade fog och att 21 kap. 41 § inkomstskattelagen ska tolkas utifrån bestämmelsens ordalydelse och syfte. Detta innebär att den närståendeprövning som enligt bestämmelsen ska göras tar sikte endast på förhållandet mellan arvlåtaren och arvtagaren samt att skogskontomedel utan beskattning kan föras över till en närstående till arvlåtaren även om dödsboet skiftas efter dödsåret.
Högsta förvaltningsdomstolen, dom 2019-01-30, mål nr 3592-18
Men om din arbetsgivare tillhandahåller fria överdrags- och skyddskläder till dig som är anställd blir du inte förmånsbeskattad för värdet av dessa. Motivet för skattefriheten är att sådana kläder jämställs med arbetsredskap.
Det är kläder som på grund av arbetets beskaffenhet utsätts för stort slitage, kraftig nedsmutsning eller annars förbrukas osedvanligt snabbt.
Men även ordinära klädesplagg som exempelvis jackor, kostymer, dräkter, skjortor, blusar och byxor kan vara skattefria. Men då bör kläderna enligt Skatteverket
För skattefrihet för sådana kläder räcker det således inte att de är försedda med logotyp, eller att du enligt avtal med arbetsgivaren inte får använda kläderna privat, utan samtliga nämnda förutsättningar bör vara uppfyllda.
Enligt Skatteverket är det ingen skattepliktig förmån om du i samband med särskilda arbetsuppgifter tillfälligt lånar plagg som arbetsgivaren äger och förvarar på arbetsplatsen för att kunna nyttjas av olika anställda.
Observera att en arbetsgivare inom ramen för skattefri friskvård kan ge dig som anställd klädutrustning av mindre värde och enklare slag för motionssyfte. Exempelvis enklare träningsoverall och t-shirt som försetts med arbetsgivarens logotyp. Träningsskor uppfyller dock inte kravet på att vara av mindre värde och enklare slag och omfattas därför normalt inte av denna skattefrihet.
Reglerna för skattefria kläder gäller även dig som arbetar i eget aktiebolag.
Ett företag avsåg att erbjuda de anställda såväl allmän information om pension som individuell information och rådgivning (pensionsvägledning) med olika omfattning. Företaget vände sig till Skatterättsnämnden för att få ett förhandsbesked om de anställda skulle förmånsbeskattas eller inte för denna rådgivning.
I sin ansökan om förhandsbesked beskrev företaget två olika rådgivningsalternativ.
Enligt Högsta förvaltningsdomstolens, som kom att pröva förhandsbeskedsfrågorna, är rådgivning enligt alternativ 1) närmast att betrakta som en nödvändig förutsättning för att den anställde ska kunna bilda sig en uppfattning om omfattningen av de pensionsförmåner som följer med anställningen och om vad de olika alternativ som denne har att ta ställning till innebär. Mot den bakgrunden ansåg HFD att rådgivningen inte skulle betraktas som en förmån för den anställde.
När det gäller pensionsvägledning enligt alternativ 2) blev bedömningen en annan. HFD ansåg att den vägledningen utgjorde en förmån med ett ekonomiskt värde för den anställde.
Genom domen är det klarlagt att en arbetsgivares allmänna information och rådgivning till anställda om sådana pensionsförmåner som följer med anställningen inte utgör någon beskattningsbar förmån.
Om arbetsgivaren tillhandahåller en utökad information och rådgivning som även rör den anställdes allmänna pension, övriga tjänstepensioner och andra tillgångar samt olika familjerättsliga frågor är detta i princip en skattepliktig förmån, konstaterar Skatteverket.
I målet diskuteras inte hur en värdering av sådana förmåner rent praktiskt bör göras, men huvudregeln är att värdering ska göras till marknadsvärdet, skriver Skatteverket. Detta innebär att en bedömning ska göras av vad det hade kostat den anställde att själv bekosta en motsvarande rådgivning. I andra hand och i förekommande fall anser Skatteverket att arbetsgivarens kostnad för en anlitad konsult kan användas som underlag för en beräkning av förmånens värde för den anställde.
HFD dom 2018-12-06, mål nr 2614-18. SKV 2019-01-28, dnr 202 525531-18/111
